Ni får inte tro något annat

Jag är faktiskt glad. Emma (Emp, Plutten) påpekade att jag skriver allt för deppiga inlägg här i bloggen, jag håller inte riktigt med. Jag är glad, för det mesta. Skratta är ungefär det roligaste jag vet. Jag trivs ganska bra med mitt liv som det är, och det känns bra att jag ska ta tag i det på riktigt. Verkligen på riktigt.

Alla har sina jobbiga stunder, och jag kanske har haft en del nu i höst, men det är inget som jag lägger stor vikt på. Jag funderar bara väldigt mycket, på allt verkligen, och det är kanske det som folk uppfattar som "deppiga tankar och funderingar". Jag vet inte, men det känns som om jag måste få fundera. Jag lever mitt liv, som jag bestämmer över, och jag gillar det. Mitt liv alltså.

Idag har jag gjort någonting som jag verkligen gillar. Att prata inför folk. De yngre tjejerna i klubben har nu i helgen ett läger i klubbstugan och jag åkte upp och var med på deras träning. Klädnype-OL nere på Myran, och jag vann! Yeah! Vi åt lunch och sedan disskuterade vi i små grupper om deras syn på orientering, deras mål i grupp och individuella mål. Efter det pratade jag om hur man ska träna, och varför de tränar intervaller, distans m.m. Det känns riktigt kul att kunna hjälpa dem med att förstå träning!

Nu ikväll så är mamma och pappa på fest så jag är hemma med Maja. Känner mig ganska trött i kroppen och huvudet så det passa mig utmärkt att ligga och kolla på OC hela kvällen!

love

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0