HANNA

13.00 i fredags gick bussen ner mot skillingaryd i småland där vi skulle sova. kattkudden + den rosa filten var med. filmer, godis, böcker, pluggsaker fanns också i det så kallade handbagaget. den första timmen ägnades åt att försöka få igång en bärbar dvd som engligt någon gubbe skulle fungera så att alla kunde kolla på dvd-filmer. vi försökte, men det gick inte. dvd:n var sönder. kul liksom. jag blev irriterad då jag hade tänkt att lära tjeckierna att älska beatles. i brist på dvd-spelare så fick vi lov att nöja oss med pistvakt. yeah liksom. big daddy såg vi också. det var inte så kul. vi kom fram till ödeshög där frasses hamburgare skulle servera oss mat. maten bestod av klibb-slemmiga makaroner med sega-köttbitar-sås. men drickan var god. jag citerar den bittra och lite nervösa killen i kassan: "ta vad fan ni vill ur kylen". så det gjorde vi. just det, jag glömde en detalj om maten. den var kall. den kostade 78 kronor. frases hamburgare. nej tack, aldrig mer.

resan fortsatte och vi kom äntligen fram till militärförläggningen i skillingaryd där vi skulle övernatta. tjeckierna stack ut och sprang för att sedan duscha offentligt. vi bäddade i vårt tiobäddsrum där jag, linn och linnea skulle sova. tänk er ett kalt rum med militärvåningssängar. då tänker ni på vårt rum. jag sov dåligt då vi hade e4:an precis utanför fönstret, men vaknade till slut av att klockan ringde och att det var  lördag. tiomila alltså.

vi åt en stadig militärfrukost. ja, den var stadig. gröten var stadig och äcklig. lite militärer fick vi se också innan vi satte oss i bussen mot tävlingen. stämningen var på topp och vi var pepp. vi anlände till tävlingen klockan halv elva ungefär då ungdomskaveln startade 12.30. det första man gör när man kommer till ett tc (tävlingscentrum för er som inte är orienterare) är att leta reda på vindskyddsplatsen och börja resa vindskydden. detta resande av tälten tog tid och jag blev mer och mer irriterad när de äldre vägrade lyssna på mig. lite hetsig och skrikig blev jag nog också, men till slut fattade även de andra att vi behövde flytta tältet. detta var efter att jag stått och skrikigt i ett antal minuter att vi behövde just flytta tältet.

aja. tälten kom till slut upp och vi gick till intersport-tältet där det var rusningstrafik ungefär. överdrivet mycket folk som tyvärr tänkte precis samma tankar som vi gjorde; leta efter fynd. tyvärr hittade jag inget fynd. istället hittade jag svante efter någon timme. det var mysigt då jag inte hade träffat honom på två hela veckor. han var nu min resten av dagen.

nu lite mer om själva tävlingen. ungdomarna startade och jag kan inte påstå att jag följde den tävlingen med något större intresse. nervositeten började komma mer och mer, huvudvärken likaså. 13.45 var klockslaget då damernas första sträcka startade. linnea sprang bra på första och växlade över till eva som i sin tur växlade över till malin som i sin tur växlade över till mig. 7,8 kilomter väntade och efter en hel dag på tc var jag inte så vidare pepp, men det var bara att ge sig iväg. jag kom snett på ettan, bommade femman, åttan och typ den fjortonde kontrollen. det gick itne så vidare snabbt heller. grönområden, mossar och undervegitation gjorde inte direkt loppet och mitt humör bättre. spurten gick bra. det var tur. jagsprutade ifrån dem som jag hade varit tillsammans med under i pricip hela banan. som sagt, lite för lång tid och lite för många bommar för att jag skulle vara nöjd.

efter lite pussar från svante, en dusch och lite äcklig pastasallad (purjolöksallad) så var humöret på topp igen och det kändes skönt att veta att jag skulle få sova i en riktig säng inomhus då det började bli riktigt kallt ute. nu började nästa lilla äventyr. resan mot brösarp där vi skulle sova. frukost skulle vi köpa efter vägen, helst lite mat också. vi var hungriga, trötta och ville bara komma fram så fort som möjligt. man tycker ju att det borde finnas en mack eller en affär utefter en nio mil lång sträcka. vi såg inte en enda som var öppen. skåne är dåligt (förlåt linnea). efter ett antal nästan överkörda djur så kom vi äntligen fram till brösarp. utan mat och frukost. vi var i upplösningstillstånd, men lina räddade oss med lite sallad. sen sov vi för att glömma bort hur hungriga vi var. okej då, jag kanske överdriver lite. vi var kanske inte riktigt  i upplösningstillstånd. bara nästan.

nästa gång jag vaknade var det söndag morgon. jag var överdrivet hungrig, mina axlar värkte och mina ben kändes mer som typ träben än människoben. vår plan hade sedan länge varit att vi skule sticka ut och träna på morgonen då vi enligt min pappa var på "sveriges finaste stället". den här planen avslogs ganska snabbt så vi insåg att mat är viktigare än fin natur. vi satte oss än en gång i bussen för att åka till tävlingen för att hämta herrarna och de som sov kvar på tc. efter vägen hittade vi ett ica som vi äntligen kunde köpa vår efterlängtade frukost. det var överdrivet gott. vi åkte till tävlingen. jag träffade svante i några minuter och fick några pussar innan vi påbörjade en lång bussresa hem till falun. en bussresa som tog överdrivet lång tid och en restaurang som serverade äcklig mat. 20.30 kom vi hem till falun.

det här blev mitt längsta inlägg någonsin. själv tycker jag det är jättejobbigt att läsa långa blogginlägg, så jag försår om ni inte har orkat läsa klart hela. det här var i allfall min tiomilaresa som nästa år (tack gode gud) inte går i skåne. nu peppar jag inför helgens j-cup i finspång. 20 grader varmt ska det tydligen bli också. det gillar vi starkt.