Give me a lifetime of promises and a world of dreams

alla sover förutom jag. jag sitter i min morgonrock och med fårskinnstofflorna på fötterna och kollar på ps i love you. jag har gråtit och kommer antagligen göra det igen. det är ganska skönt, mysigt, avkopplande. ibland behöver man gråta, då kan man lika bra göra det när man kollar på film.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0