Jag skulle sitta på ett tåg mot paris och låta stockholm va

fan vad jag är töntig. sitter och kollar på dokumentären om lasse igen. dock inte hela dokumentären utan bara de åtta sista minuterna. de är grymma, och jag ryser överdrivet mycket. igår när jag kollade på det så grät jag faktiskt. jag gråter så fort det är lite sorgligt, fast jag brukar skylla på att jag har små tårkanaler. Sanningen är nog faktiskt att jag är känslig när det gäller avsked osv.

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1389520

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0