HANNA

farmor och farfar är här. när farmor såg mig för första gången som brunett så trodde hon inte att det var jag först. hon kollade konstigt, och jag förstod precis vad hon tänkte. sedan frågade hon vad som hade hänt, och varför. jag svarade då:

jag: "nej, alltså mitt hår hade en sådan äcklig färg så jag blev brunett"
farmor: "jaha, ja nu kan man tydligen ändra hårfärger hur som helst"

värt att tillägga är att hon hela tiden pratade med avsky i rösten och på ett sätt som om jag var en idiot. hon tyckte jag hade förstört mitt hår.

senare när mamma kom hem och vi satt och fikade så frågade mamma farmor vad hon tyckte om mig som brunett.

farmor: "jag trodde det var emma som kom nerför trappen för att hälsa. sedan såg jag att det var hanna. nu har jag börjat bli van med färgen. jag tyckte det var hemskt när jag såg det tidigare idag."

ännu lite senare kom jag ner och hade då håret i en knut (ja mattis, knuten var ganska stor).

farmor: "nu är ditt hår nästan snyggt hanna"

puss till världens bästa farmor