HANNA

min lillasyster maja, åtta år, åkte nyss med en kompis och hennes familj till fjällen. sen när är hon så stor och cool att hon ska sova borta två nätter själv?! när jag var i hennes ålder grät jag så fort jag skulle sova borta. det spelade ingen roll om det var hos en granne, typ mattis, eller om det var hos någon släkting. jag grät och längtade hem hur mycket som helst. mina problem släppte när jag åkte till polen och tyskland på klassresa. jag grät så klart innan jag åkte och under bussresan osv men sen när vi väl var utanför sverige längtade jag faktiskt inte hem. samma sak när vi åkte till frankrike i ettan på gymnasiet. jag grät jättemycket dagarna innan men sen när jag väl var hos familjen i brest var det lugnt.

dessa hemlängtansproblemen är borta vilket är otroligt skönt då jag inte kunde deltaga på läger fullt ut för att jag itne vågade sova borta. jag vet inte heller vad det var jag saknade, men jag tror det var familjen och rädslan över att någonting skulle kunna hända. nu är det snarare maja som gråter när jag kommer hem för att hon har saknat mig så mycket (hehe). då skyller hon på att hon har fått något i ögat samtidigt som jag får världens största kram.