Den artonde augusti

en promme med linnea i spöregnet var precis vad jag behövde, och jag vet att jag kommer sakna de där löppassen på jungfruberget då vi skrattar åt, och skvallrar om allt som har hänt sedan senaste gången vi sågs. puss min vän du är bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0