Oh, i’m at a crossroads with myself. i don’t got no one else. and possibilities at the door, i won’t be needing them anymore. oh, is this the first time in your life? it’s hard just to get by
allt bara snurrar och jag har ingen aning om var jag står. jag längtar så till det ögonblicket då jag känner att flytten till london är en bra sak, för just nu är den mest ångestfylld. i tisdags på arlanda blev allt så verkligt och jag insåg att jag endast har en månad kvar i sverige. en månad med massor med avsked, och jag som fullkomligt hatar avsked. det faktum att jag kommer lämna någonting så bra och viktigt som min familj, fina vänner, orienteringen osv känns just nu bara hemskt. men jag ska flytta, jag ska klara det. det är som en utmaning som jag inte kan dra mig ur, för jag vet att jag skulle ångra mig om jag inte åker. terarpiar med musik och bakning samtidigt som det sommarregnar utanför fönstret.
Kommentarer
Trackback
