HANNA

det där med avsked är alltid lika jobbigt. ikväll har jag skrattat och gråtit om vart annat då klassen har varit hemma hos gustaf på världens bästa poolparty. alla möjliga olika känslor och tankar som har funnits och finns i mitt huvud valde att visa upp sig under samma kväll, och det blev minst sagt sentimentalt när en kramring genomfördes.

just nu ler jag, skrattar jag, när jag tänker på nv3mu. i början av ettan sa jag att jag hatade klassen, och det rakt ut inför klassen. så som klassen var då är historia. under studentveckan har jag under ett antal tal berättat om hur mycket jag tycker om er, och allt jag har sagt är fullkomligt sant. nu ska somna till de fina kommentarerna i min studentmössa.