But my head just aches when i think of the things that i shouldn't have done, but life is for living we all know and i don't want to live it alone


den deppiga-dagen-känslan jag hade imorse är som bortblåst efter att ha tillbringat förmiddagen i parken tillsammans med lilla f. det är liksom omöjligt att inte skratta när man ser honom hoppandes i alla vattenpölar, eller när han pratar med fåglarna i dammen i hopp om att få svar tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0