Jag var inte ensam, jag är inte ensam nu. vi känner varandra genom tusen fenomen. du var redan där, min dröm var redan du

att gå på en power walk i clapham common och verkligen känna ett behov av att lyssna på lars winnerbäck. det betyder nog att hösten är här då winnerbäcks musik är min höstmusik. lite grått och vemodigt, men ändå så fint och bra. sådan där musik som man kan lyssna på i timmar utan att tröttna. det jag minns när jag är här, det som verkligen satte spår är skymningen och ljuset mellan husen där vi var. jag vet ingenting om dig. inte ens om du förstår. du var tonen från en tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0