One year ago...

"daddy look, she's so beautiful. her name is hanna" var vad c, 4 år, sa till hans pappa när jag skulle hälsa på honom för första gången. jag kommer aldrig glömma den meningen för just då i det ögonblicket, den 26 augusti förra året, kände jag att flytten till london var värd alla de tusen tårar som jag gråtit tiden innan jag gick på tåget till arlanda. det är helt galet hur mycket kärlek mina au pair-barn har i sig och gav till mig varenda dag i elva månader. när jag längtade efter min familj och vänner i sverige så var det barnen som fick mig att torka tårarna och istället njuta av mitt liv som au pair i staden jag aldrig kommer sluta att älska. jag saknar det livet. every day

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0