.
det händer att jag ibland går tillbaka i min blogg för att läsa om mina sista dagar i sverige och de första i london, bara för att på något konstigt sätt återuppleva allt en gång till. de finns liksom där hela tiden, minnena. hur jobbigt det var att säga hej då till människorna jag älskar mest, hur nervöst men samtidigt spännande det var att flyga in över london för första gången någonsin. hur fint välkomnande jag fick av familjen och hur överväldigad jag blev när jag klev in i huset i clapham, det var ju så stort och vitt. hur barnen pussade mig godnatt redan första kvällen. minnen som kommer finnas för alltid, och som förgyller vardagen samtidigt som de får mig att sakna så otroligt mycket.
Kommentarer
Trackback
