Sträcker upp mina händer, tror att det här kan vara början på nåt stort. jag står precis på gränsen. horisonten är nån annans konstruktion
dödens död alltså. min rumpa är numera täckt av ett enda stort gigantiskt blått blåmärke och gör ont så fort jag rör på mig. mattbeklädda trappor + strumpbyxor + stress är ingen bra kombination, tro mig. sov så gott mina vänner!
Kommentarer
Postat av: ebba
öh typ som min rumpa när jag ramlade i trappan på electricity showrooms eller........................ha ha ha skäms vid tanken
Trackback
