Lördagen den åttonde januari tvåtusenelva

nyårslöften är inte riktigt min grej då jag har brytit alla utom ett de senaste tre åren. förra året hade jag ett hemligt löfte som handlade om att jag skulle våga göra någonting jag aldrig gjort förut, att släppa på kontrollen och övervinna mina rädslor. det här löftet fanns hela tiden i tankarna, vilket jag fann väldigt peppande och utmanande. nu när 2010 är över kan jag med glädje se tillbaka på året och konstatera att jag uppnått mitt löfte. ett sådant där löfte som man växer med. bara det att jag vågade flytta hit till london, något jag inte ens hade en tanke på tre månader innan jag faktiskt flyttade, är en boost för självförtroendet.

att jag flyttade hit till london har gett mig så otroligt mycket som person, och det som jag är mest stolt över är att jag numera pratar engelska utan att ens behöva tänka innan jag pratarrädslan av att behöva prata engelska högt inför klassen på engelskalektionerna fanns där under princip alla mina skolår, rädslan över att säga en mening fel, uttala någonting helt fel. att nervöst skratta bort misstagen, samtidigt som man helst vill försvinna ut ur klassrummet. det sägs ju att man hela tiden ska övervinna sina rädslor, så jag antar att det är därför jag sitter här nu. i london, i clapham och tittar upp mot en blå himmel, och blir glad i hela kroppen när jag tänker på framtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0