Du bara får mig att hänga kvar för jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte har hänt än
hörde min värdmamma skrika/jubla/skratta om vartannat och jag skyndade mig dit för att se vad som stod på. det visade sig att f lyckades bajsa i pottan för första gången någonsin. tidigare i veckan upptäckte vi att han är rädd för att se sitt eget bajs och har sedan dess vägrat bajsa, därav kvällens uppståndelse och glädje. vilken lättnad det var att spola ner bajset och säga "bye bye mr poo". arbetsskadad eller bara otroligt glad över att få möjligheten att se mina au pair-barn utvecklas?
Kommentarer
Trackback
