Lördagen den tjugosjätte februari tvåtusenelva

tittar på tinkerbell and the great fairy rescue tillsammans med c och d. när de försöker gömma sig bakom mig då filmen blir läskig, och hur de kramar mina händer lite extra under sorgliga bitar. det är sådana här stunder alla de där blandade känslorna kommer upp igen, de som jag ständigt försöker undvika att inte tänka. bara tanken på att jag någon dag måste berätta för dem att jag inte kommer stanna här för evigt känns i hela kroppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0